Vasana’s Saga 03 – Swenstown, Pimper’s Block, The Block – 1626 ST, Fire Season

Vi tog hyra med liten karavan under Issariesprästen Biturian Varosh. Han var väl förtrogen med bisonstammen och hade ett liten tropp av bisonar lastat med varor, som hanterades av hans fru Norayeep och unga dotter Varaneena, båda av Bison Tribe. Han hade redan två tarshitiska legosoldater i sin anställning, Vostor och Nathem.

Biturians villkor var rättvisa, om än inte generösa. Han skulle betala oss var 2 Lunars i veckan, mat och vatten till oss själva och våra riddjur samt lät oss ha full plundringsrätt. I utbyte kom vi överens om att följa honom och hans order. Min släkting Harmast försökte pruta med köpmannen, men kunde inte rubba honom, trots vädjanden till det Three-Legged Wheel, Yanioth sa till slut ät Harmast att acceptera Biturians villkor, och hon knöt en livlig vänskap med bisonkvinnorna.

Tre dagar ut från Swenstown kom vi till Pimper’s Block, en blomstrande slavmarknad på gränsen mellan Dragon Pass och Prax. Fångar som tagits i krig säljs här, ibland till sina anhöriga eller kultfränder, ibland till köpare från Kethaela eller till och med Lunar Empire. Biturian undersökte noggrant marknaden efter fångar med användbara färdigheter, men hittade ingen – eller åtminstone ingen till ett gott pris.

Jag tyckte att platsen var osmaklig, och även om min egen kult inte förbjuder slaveri, ogillar jag den. En hedervärd krigare tar sina besegrade fiender som gisslan och löser ut dem till deras släktingar eller kult i utbyte mot deras lösen, men behandlar dem inte som ägodelar och lösöre.

Vi lämnade Pimper’s Block och reste i tre dagar innan vi kunde se de lysande kristallerna i Hender’s Ruins. Medan vi fortfarande var några kilometer bort, lät Biturian oss gå runt ruinerna och varnade för monster och konstiga växter. Jag var redo att argumentera med honom – trots allt hade jag kämpat i slaget vid Pennel Ford och åkt med White Bull – men istället var det min syster Yanioth som bråkade med mig. Med knytnävarna på höfterna förebrådde hon min hänsynslöshet och påminde mig om mitt ansvar. Skamsen, återvände jag till spanin.g

Två dagar senare, nära Blocket, kom vi till Vian Hornsaddles läger, en Khan från Storm Bull. Även om Vian var en High Llama Rider, inkluderade hans anhängare Bison Riders och till och med en Pol-Joni. Han var märtk som en anhängare av White Bull, och jag hade höga förväntningar på mötet.

Tyvärr talade jag ingen praxiska och Vian ingen Sartarite. Jag försökte mitt bästa på Tradetalk, men när Biturian förklarade att jag var en krigare som hade kämpat för White Bull, skrattade Vian bara och kallade mig en ”liten tös!” Det krävdes både Yanioth och Harmast för att hindra mig från att hugga ner den där självbelåtna vilden där han stod.

Vian hävdade att ingen krigare är värd respekt om de inte hade jagat och dödat Chaos i Devil’s Marsh. Ilsket meddelade jag att denna ”lilla tös” skulle göra just det. Vian skrattade åt mig och min syster blev bestört, men vid Orlanth var jag fast besluten att denna kala vilde skulle få äta upp sina ord! Vian verkade förtjust och sa till en av sina anhängare, en Sable Rider vid namn Joshfar, att guida oss in i Djävulens träsk.

Mina anhöriga lovade att hjälpa mig och till min förvåning gick båda Biturians tarshitiska legosoldater med på att följa mig. Jag blev särskilt förvånad över att Vostor anmälde sig frivilligt – han var en Lunar, en initierad av de kaosälskande sju mödrarna! Nästa morgon innan gryningen sadlade jag min bison. Vårt modiga sällskap begav sig till Devil’s Marsh för att jaga kaos.