När mörkret skingras så ser vi oss omkring och Korl känner omedelbart igen den eviga striden och börjar mumla något om att han ska göra kaos med Kaos. Med oss finns Viam och 4 av hans mannar. Framför oss ser vi en falang med behornade getmän och en Son of Set. Våra stormbullar OCH Kenesha börjar fradga runt munnen och gormar som små djävlar själva och rusar mot Kaosvarelserna. Kenesha slänger fram en kristall och ur den frammanas en skrikande babister gor väktare som också slänger sig på Kaosisterna.
Anmargarn och Briuc frammanar varsin sylph att hjälpa oss i striden och samtidigt tycker vår high llama vän och shaman att vi andra också bör ge oss in i striden och besvärjer oss med frenesi och alla sätter full fart framåt. Trots nakasans och sylphernas hjälp så är striden hård och Korl ramlar ihop efter att ha tagit ett antal slag av Sets son, han är dock inte nere länge, vi hör ett mullrande dån och en tjur som bölar och helt plötsligt står Korl upp igen, skimrande av magi och med nya krafter avverkar vi getmännen och demonen varpå världen skimrar till. Nu befinner vi oss framför en gyllene kupol där en blå drake ligger och värmer sig i solen. Framför oss står Ruric Runespear och hans mannar, som om de väntar på oss.
Jarolar ropar sin hälsning till Ruric men de verkar inte vilja svara. Geiri som är den enda som inte verkar vara påverkad av frenesi ser en vattenbubbla runt dessa yelmaliters huvud, snabbt inser han att de är under en besvärjelse och försöker skingra detta med sin egen magi. Detta lyckas bra och Ruric verkar vakna till, efter en stunds magiskt skingrande så är alla hopliter sig själva igen och vi beger oss upp mot kullen där templet står. På kullen står det gäster och högst upp ser vi Belvanis stående framför en Dragon newt präst och en blå kvinna, mitt uppe i en ceremoni. Vi inser snabbt att vi måste avbryta detta och rusar upp för kullen. Kenesha öppnar ett stort hål under Belvanis fötter och han ramlar rakt ner, hopliterna skingrar gästerna och Jarloar sticker sitt spjut, chestbreaker rakt genom dragon newten som faller ihop. Bruic inser snabbt att den blå kvinnan representerar Aroka och klyver kvinnan mitt itu, så som Orlanth gjorde med den blå draken.
Världen skimrar till och vi ser att vi står på en sandkulle, den blå draken är borta, och så även den gyllene kupolen. Belvanis ligger medvetslös i hålet och ur den kluvna kvinnan kliver en annan blå kvinna ur. På ett träd hänger en rödhårig, utmärglad man. Vi har hittat Argarth.
Nu när striden är över, faller de flesta ner medvetslösa, utmattade efter en lång stunds ursinnigt kamp. De enda som är kvar vid medvetande är Argarth, Ruric, den blå kvinnan och Geiri.
