Vega välkomnade oss och undrade vilka vi var och varför vi var där, med ett tydligt behov av att se om vi pratade sanninfyg eller inte. I Yelmalios temple så är det lätt att bli påkommen om man ljuger så vi sade våra sanningar högt och tydligt. Nöjd med detta så utmanade Vega oss på dans för att visa vad vi går för. Knesha, stompare av hög rang som hon är, representerade oss och shaker templet, dock så var det tydligt att dessa soldyrkare föredrog en mer mjuk och substanslös dans som de själva genomförde.
Därefter var det dags för en magisk uppvisning och då ingen av oss är direkt en uppvisningsmagiker så försökte Jarolar med att glänsa lite med sin stridsmagi. Föga imponerade tyckte yelmaliterna mycket bättre om små färgade explosioner och annat tramsigt. Det var dags för sjungandet, där vi visste att vi var mycket bättre då Geiri är en skald av rang, men han fick aldrig komma till tals då en löpare avbröt ceremonin skrikandes att kedjan hade gått sönder! Sun Dome Temple har en stor kedja över floden för att stoppa skepp och utkräva tull och tydligen hade denna extremt tunga kedja som klarar av att stoppa skepp brustit när något stort hade simmat upp för floden. Vi drog oss tillbaka till ett annat rum och där förklarade Vega att Belvani som troligen är en Sundragon kultist antagligen håller på med en ritual att mana den blå draken att simma upp för floden så att han kan gifta sig med den, antagligen för att frammana Soldraken.
Detta är ju något som varken Sundome temple eller High Llama riders gillar särskilt mycket. På frågan om varför han skulle göra något sådant i Argraths andliga frånvaro så fick vi se ett brev från XXX i Lunar Imperiet till Belvani som bjuder in honom till att delta i festligheter. Det känns verkligen som om Belvani har förrått Argrath och gått bakom hans rygg. Vi känner att vi måste rida till Pavis och försöka hjälpa Argrath hitta tillbaka till sin kropp då vi misstänker att något har hänt även här, att han inte frivilligt håller sig i andevärlden.
Vega vill dock att vi hjälper till att avbryta ritualen vid Harpoon då detta är kritiskt och allt som förstör Belvanis planer är bra för oss tänker vi, så vi rider på morgonen dagen tillsammans med falanger av yelmaliter ditåt. Smart som han är väljer Brìuc att rida bakom mig men Korl ska visa hur styv hans nacke är och rider själv. Det tar inte så lång tid att marschera till Harpoon och när vi kommer fram står Belvanis hopliter redan i formation, redo för strid. Jarolar kommer på den brillianta planen att vi, tillsammans med de andra High Llama ryttarna håller oss bakom yelmaliterna och efter att de har gått i klinch med Belvanis trupper, rider igenom ett hål i mitten efter att Kenesha med Maran Gors hjälp har skapat en klyfta i jorden som slukar de första 2 raderena av Belvanistrupperna.
Sagt och gjort, med god styrning från Jarolar och i full galopp så hoppar vi över den nyligen skapade klyftan och hoppar rakt in i de kvarstående hopliterna, efter ett par snabba hugg och stick så ligger mer än hälften av hopliterna döda eller döende och resten flyr. Höger och vänsterflanken viks enkelt bort från striden av de sundome temple yelmaliterna då de är dubbelt så många på varje flank.
Efter lite tillsyn av skador, det var ju folk som inte kunde rida eller hålla fast sig i Llamorna, så hoppar vi upp i sadlarna och rider bort mot kullen där resten av Belvanis trupper står och skyddar den enorma arbalesten som kallas Harpoon. Framme vid kullen så verkar stormbullarna dofta något fel och de, och till vår förvåningen, även Kenesha börjar fradga vid munnen, släpper sina sköldar och rusar med full fart uppför kullen där de med 3-4 snabba hugg avverkar de kvarvarande hopliterna. Det är något mycket märkligt med dessa hopliter, de håller lansen i vänster hand, något som är starkt förknippat med drakar. Det var nog antagligen därför de knappt gjorde något motstånd också, slåss med fel hand har ju aldrig hjälpt.
Bärsärkarna försöker hitta något annat att slå på och det står några på Harpoon och försöker hugga sönder så att den inte kan användas den mot den blå draken som nu sticker upp sitt enorma huvud från floden. Dessa hopliter ser dock glöden i våra fränders ögon och flyr iväg innan de blir ikapp hunna. Jarolar, Bríuc och Geiri som verkar vara de enda som är opåverkade av ritualens magi till den grad att de tappat förnuftet försöker ladda arbalsten för att skjuta den blå draken. Det finns inte mycket tid och de hinner få in ett flaggstånglångt spjut i denna enorma manick, rikta in den och när den blå drakens huvud är i höjd med kullen så drar Jarolar i spaken för att skjuta henne i huvudet. Gudarna vill dock något annat idag och den förbannade jävla strängen brister. I total panik så försöker Jarolar hitta en ny sträng att stränga arbalesten med men innan han ens hinner titta sig runt så sväljer draken allt och alla på kullen, inklusive arbalesten.
